M. Night Shyamalan har en lång väg tillbaka


Foto: Time

Av: Max Nygren
max.nygren@thetvvillage.com

Manoj Shyamalan föddes i Indien men växte upp i Penn Valley, en välbärgad förort till storstaden Philadelphia, Pennsylvania, USA. Han utvecklade tidigt ett stort intresse för rörlig bild och hade vid 17 års ålder redan regisserat imponerande 45 hemmafilmer.

1999 blev Shyamalan internationellt erkänd för sin film “The Sixth Sense” som både var en kommersiell succé och nominerades till hela sex Academy Awards för bland annat “Best Picture,” “Best Director,” och “Best Original Screenplay”. Efter framgången med “The Sixth Sense” skrev och regisserade han “Unbreakable” som erhöll överväldigande positiv kritik. Två år senare släppte han bomben “Signs” där han också gjorde en biroll som Ray Reddy. “Signs” var en enorm hit både kritik- och intäktsmässigt. Därpå följde “The Village” med liknande intäktsframgångar men med blandade recensioner. Sacramento News skrev följande efter pressvisningen av “The Village“: “Shyamalan remains ever the master of mood and of unseen, inchoate menace; he can give depth and gravity to scenes that in other hands would be either boring or ridiculous.”

Det var här någonstans, mellan 2004 och 2006, Shyalaman tappade det helt. När “Lady in the Water” gick upp på dukarna i juli 2006 möttes den av våg efter våg av negativ kritik och intäkterna uteblev nästan helt. En dålig film är ingen katastrof kan tyckas men när “The Happening” kom ut 2008 hände precis samma sak. Det var uppenbart att någonting saknades. Det skulle sedan dröja till 2010 innan hans nästa verk gick att beskåda. “The Last Airbender” blev så illa bemött att den vann 5 Razzie Awards och det är inget pris man hänger på väggen direkt. Med de tre senaste filmerna har M. Night Shyamalan gjort en till synes omöjlig resa från 6 Academy Awards till 5 Razzie Awards och svackan är ett obehagligt faktum. Men hoppet lever, som alltid. Någonstans bland alla dessa Bollywood-script han på senare år författat ligger ett stycke mästerverk, det är jag övertygad om. Men likt Nicolas Cage verkar Shyamalan lagt sig till med en tendens att hela tiden göra fel val. Låt oss verkligen hoppas att detta upphör snarast eftersom vägen tillbaka blir lite längre för varje dålig film. Och den är redan tillräckligt lång.

Advertisements